lägg dig ner på marken


- det vi sa har du glömt bort det? vissade det sig att jag hade rätt från hela första början?har våra ord,stunder tillsammans suddats ut av tiden? har du lämnat mig här helt själv i tiden.en tid som består av milslånga stunder av ensamhet,tänkande och eviga nätter.jag sa ju till mig själv att hålla mig helt stängd för sånahärna saker, inte värt det.men det är ju helt annat nu, inte alls likadant men ändå precis likadant.jag är inte ute efter sanningen, bara någon som drar mina fötter ner på marken.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0