tror aldrig du har sett mig.

ibland lever ja i nuet medan ja letar efter dig.ibland gräver jag ner mig låter röster styra mig och vill inget annat än att inte synas. Ibland lever jag bara och låter allt annat va.Jag har alltid strävat efter att va bättre,veta mer,förstå mer,vara mer ,betyda något,men även om jag lyckats har jag aldrig känt mig stolt.Jag har alltid litat blint på människor jag bryr mig om.även om min förebild lärt mig rena motsatsen.jag hoppas alltid på det bästa,även när jag tror jag ska gå under.Jag har gått upp på scen och sjungit kärlekslåtar.när jag fem minuter innan suttit på en toa och gråtit.jag har starka åsikter om det mesta.kan alltid förklara ur min synpunkt.jag har alltid öppnat mig för fort för människor,de tröttnar alltid. jag lär mig aldrig.Trotts allt detta skulle jag aldrig säga att jag är stark,då jag ofta känner mig som en fågelunge som fallit ur boet.jag gråter mer än jag vill erkänna,och har mer ont än jag någonsin kunde trott.

- Missvoice.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0