I've forgotten what it feels like.

jag förnekar och förnekar inte.
jag är så jävla medveten om det.
men jag ser det där, känner det där.
förvånas forfrarande över hur lite makt jag har.
och jag undrar fortfarande.
börjar om, men är på samma ruta morgonen därpå.
en situation med ett annat liv, som jag nu inte har del av.
om några år kanske.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0