Jag hade tänkt göra någonting om 2012. men visste inte riktigt vad.tills min vän clara gav mig idéen att skriva istället för att lägga tid på bilder.

så nu tänker jag tillbaka lite. 
Början på 2012 så var allt bra.jätte bra. Det fanns lixom inga direkta problem mer än mina tänder.3 tänder blev utdragna och sedan kom tandställningen.Vilket jag verkligen verkligen inte ville ha.hatar den fortfarande.Spelade på kåpan med bandet vilket var riktigt roligt.Jag och Lovisa började bli bättre och bättre vänner.Hon drog med mig på fester och andra konstigheter.Lovisa är den jag är mest tacksamast över att ha haft det här året.Vet inte riktigt vad ja skulle göra utan den blonda,lila håriga tjejen som alltid leer. Men hela våren så var jag så sjukligt lycklig. Jag tror jag aldig varit så lycklig och glad i hela mitt liv som jag var hela våren. 

Mot sommaren gick det väll lite neråt. Men jag har nog aldrig gjort så mycket saker som jag gjorde den här sommaren.Sommarskola gick jag bara i 3 dagar sen gav jag upp. Drog till peace&love med mina tjejer.Tog några svängar till Horn & Kisa. Spelade fridolf i pippi på horn marken. Åkte på Emmaboda festivalen och det var nog det roligaste jag gjort i hela mitt liv.Sedan åkte jag till Spanien med min familj. När jag kom hem fyllde jag 17år och såklart dyker Lovisa av alla dessa människor upp med en tårta i handen.

Skolan började.Det kändes helt okej.Hade saknat mina Estet töntar.Började träna som aldrig förr typ. Började även hänga med töntarna från MTU. Vi festade en hel del. Mitt nyårs löfte gick dock åt helvette då men gör ett nytt försök iår. Fannie&Emma blev typ standard att spendera all sin fritid med.Jag är glad att jag kom så nära de där två puckona. För jäklar vad vi kan skratta och göra de dummaste och lustigaste grejorna.

Mot vintern så blev det lite mörkt ett tag. Och jag träffade människor som jag trodde till en början inte skulle betyda något speciellt egentligen.Det var liksom inte inom området vad jag ville ha just då.Men människor kan förvånna en. I slutändan kanske man ska lyssna på vad man tyckte till en början ändå. 

Det här året har jag nog lärt mig hur det känns att vara på allra högsta grad av lycka och allra lägsta grad av mörker.Att saker och ting kan genom en kväll ändra sig. Allt kan helt plötsligt falla.Och folk lämnar saker oförklarade hela tiden.
Men ändå jag är okej. Jag har mitt leende. Och det tänker jag ha kvar.